Magdans för rika japaner
Jag måste berätta om en tjej som skulle gifta sig och till möhippan hörde magdans med insamlande av pengar till programmet.
Vi skulle ut på en skärgårdstur med bland annat Mitsubishis dåvarande chef och ett tiotal andra japanska potentater när två unga damer kom fram till mej och frågade om dom fick dansa en magdans på kajen vid vår båt. Den ena hade en gammal stormhatt i handen, den andra var mycket minimalt klädd i bikini och genomskinliga vida benkläder.
Självklart fick dom det!
Det blev genast fart på japanerna som med kamerorna i hand hängde över relingen och fotade den dansande tjejen. Hon var riktigt duktig där hon svängande med höfter och mage dansade runt på kajen nedanför Djurgårdsbron i Stockholm.
Tjejen med hatten gick ombord efter påtryckning av undertecknad och sträckte fram stormhatten mot dom jublande japanerna, som på mycket kort tid fyllde den med sedlar. Det var inga småsedlar som lades i den hatten utan mest femhundralappar!! Det kunde betala hela bröllopet tänkte jag.
Tjejerna ville betala tillbaka alla pengar, det här var ju bara på skoj, ett möhippejippo sa dom, men japanerna ville inte ta tillbaka något för det var ju värt alla slantar dom skänkte för dansen.
- Jag hade en riktig dispyt med de unga damerna förrän dom till slut lämnade oss för fortsatta påhitt. Det blev nog inga flera danser tänkte jag då jag vinkade av dem.
Vi skulle ut på en skärgårdstur med bland annat Mitsubishis dåvarande chef och ett tiotal andra japanska potentater när två unga damer kom fram till mej och frågade om dom fick dansa en magdans på kajen vid vår båt. Den ena hade en gammal stormhatt i handen, den andra var mycket minimalt klädd i bikini och genomskinliga vida benkläder.
Självklart fick dom det!
Det blev genast fart på japanerna som med kamerorna i hand hängde över relingen och fotade den dansande tjejen. Hon var riktigt duktig där hon svängande med höfter och mage dansade runt på kajen nedanför Djurgårdsbron i Stockholm.
Tjejen med hatten gick ombord efter påtryckning av undertecknad och sträckte fram stormhatten mot dom jublande japanerna, som på mycket kort tid fyllde den med sedlar. Det var inga småsedlar som lades i den hatten utan mest femhundralappar!! Det kunde betala hela bröllopet tänkte jag.
Tjejerna ville betala tillbaka alla pengar, det här var ju bara på skoj, ett möhippejippo sa dom, men japanerna ville inte ta tillbaka något för det var ju värt alla slantar dom skänkte för dansen.
- Jag hade en riktig dispyt med de unga damerna förrän dom till slut lämnade oss för fortsatta påhitt. Det blev nog inga flera danser tänkte jag då jag vinkade av dem.
Kommentarer
Trackback
