asathor

Jag måste berätta om en tjej som skulle gifta sig och till möhippan hörde magdans med insamlande av pengar till programmet.
Vi skulle ut på en skärgårdstur med bland annat Mitsubishis dåvarande chef och ett tiotal andra japanska potentater när två unga damer kom fram till mej och frågade om dom fick dansa en magdans på kajen vid vår båt. Den ena hade en gammal stormhatt i handen, den andra var mycket minimalt klädd i bikini och genomskinliga vida benkläder.
Självklart fick dom det!
Det blev genast fart på japanerna som med kamerorna i hand hängde över relingen och fotade den dansande tjejen. Hon var riktigt duktig där hon svängande med höfter och mage dansade runt på kajen nedanför Djurgårdsbron i Stockholm.
Tjejen med hatten gick ombord efter påtryckning av undertecknad och sträckte fram stormhatten mot dom jublande japanerna, som på mycket kort tid fyllde den med sedlar. Det var inga småsedlar som lades i den hatten utan mest femhundralappar!! Det kunde betala hela bröllopet tänkte jag.
Tjejerna ville betala tillbaka alla pengar, det här var ju bara på skoj, ett möhippejippo sa dom, men japanerna ville inte ta tillbaka något för det var ju värt alla slantar dom skänkte för dansen.
- Jag hade en riktig dispyt med de unga damerna förrän dom till slut lämnade oss för fortsatta påhitt. Det blev nog inga flera danser tänkte jag då jag vinkade av dem.

En dag kom det en kunglighet ombord med två livvakter. Det var den thailändska prinsessan Chulabhorn, professor vid unga år som var på europaturné. Hon var mycket vacker med långt svart hår då hon skred upp för trappan till övre däck där styrhytten var belägen längst fram och vår bar akter om den.
Ägaren till fartyget var i sitt esse, han bugade, bockade och gick baklänges för att inte vända ryggen åt denna prinsessa. Det är förbjudet att vända kungligheter ryggen i Thailand.
Han blev helt perplex då jag SATT till rors och prinsessan STOD bredvid mej och kollade var vi befann oss i skärgården i sjökortet.
- "Du kan väl inte sitta då hennes höghet står", viskade han sneglande på livvakterna som också uppehöll sig på bryggan. Dom bara stirrade tillbaka och slutligen gick han ut. Baklänges!

Trevlig tjej det där tänkte jag och vi åkte omkring i fyra timmar i Stockholm skärgård, hon berättade att hon hade besökt många länder i Europa och skulle åka vidare till Norge efter Stockholm.

 

 

 

 

 

Det här var år 1958 och jag var i Köpenhamn, hade slunkit in på Eden Bar, en liten klubb som stängde klockan 05,00 och öppnade kl. 06,00 igen efter en snabb städning.
Jag hade hamnat på golvet med en flaska whiskey, satt där och tittade på de dansande när jag fick en lätt spark i sidan...
"va fan, skrek jag till och såg upp på "sparkaren". Gissa vad!
Det var The King, Elvis i egen hög person, klädd i lumparkläder...
"I´m so sorry" sa han, "why do you sit on the floor"? Come and sit with us if you like" Han pekade mot ett bord där några andra amerikanska militärer satt och hade kul.
Självklart satte jag mej med dom grabbarna efter att Elvis hämtat en stol nånstans ifrån. Min whiskeyflaska hade jag glömt på golvet.
Av rena exalteringen hade jag nyktrat till och vi hade jättetrevligt, skrattade och drack öl.
Elvis var ju "kung" även här, men han skrev inga autografer den kvällen (natten) och klockan halv fem "beordrade " han sina polare att åka tillbaka till Tyskland där dom låg i lumpen.
- Ja, det var en upplevelse måste man säga.